Allt kunde ha varit så annorlunda, tänk vad enstaka val, vad ett enda vägskäl egentligen kan påverka hur resten av livet förfaller sig.
Regnet öser ned, även här i Finland. Kanske även i Shanghai.
Det känns nästan lite tomt, nånstans. Magtrakten. Hjärtat kanske. Inte kan det vara Dillelängtan? För det är ju trots allt alltid skönt att komma därifrån.
Oro kanske. Om en månad blir jag 18. Hur det känns? Jäkligt dåligt. Vem vill växa upp, när det bara blir svårare, när tiden bara går fortare för varje år? Många fler val som ska hinna göras, beslut som måste tas, ansvar som måste axlas. När man blir 18, är man ju som helt plötsligt vuxen.
Känner mig bara så trött, sommardagarna räcker inte åt den här gången, för att få mig på bättre humör. Kanske är det bara Shanghai som blir min räddning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar