I knew you were trouble when you walked in

mjääh, igen asså. konstig känsla. ser ljuset i framtiden, men orosmolnet hänger där ändå. tänker kanske för mycket, som vanligt.

stockholm, sen finland. begravning, till slut.

ta det som det kommer, eller?

äh

Rummet städat, kläderna tvättade, MVG i Djursjukvård, studenttalet färdigskrivet, femtio dagar till student.
Idag har varit en bra dag, ljus liksom. Ibland springer de förbi, de bra stunderna.
Ska åka in och handla en sväng, choklad och smoothie till middag, bara för att jag känner för det. Sen blir det fest, najsinajs, inte för att något på denna sida jorden kan leva upp till shanghai, men ändå.
kan vara bra.

ok tjo hej ses.

I don't even know anymore

Dilles vårmarknad i helgen har hållt tankarna upptagna med annat, lite grann i alla fall. Man får väl vara tacksam för det lilla. Har gått i stallet, ridit och grejat, utan att riktigt behöva tänka på seifur hela tiden..
vet inte vad jag ska säga, vill liksom inte bara verka deppig hela tiden, men allt hänger ju där som ett orosmoln hela tiden. Det är lätt att skratta och ha kul, liksom, lättare en vanligt faktiskt, men sen kommer så många stunder när ögonen tåras nästan omärkbart och jag måste tvinga ned gråten.

mitt rum är ostädat, jag har inte packat upp, jag måste fixa klart ansökningarna till högskola och göra massa restuppgifter, men egentligen mår jag rätt.. bra? jag tränar, fast jag blev läskigt skakis efter träningen idag, jag sover längre, djupare, bättre än på länge, det är ljust till kl åtta, och nånstans är framtiden säkert ljus, även om jag aldrig sett det. Jag menar, ingen vet ju vad de vill göra i livet, inte ens gamlingarna? 52 dagar till studenten, fortfarande ingen aning om vad det kommer att innebära, men hey, kommer efter mycket längtan härifrån i alla fall.

så mycket

all at once, liksom

• Min Farmor <3
• Seifur <3
• Shanghai, oavslutade business liksom
• Sjukt mycket smågrejer i skolan som bara bygger upp massa stress
• Oro för framtiden
• Självförakt
• Ensamhet

That's about it, kanske.

.

Tillbaka i Sverige, då. Känns jobbigare än någonsin, och ser inte fram emot den kommande veckan, förmodligen den värsta i mitt liv. Sjukt tufft att lämna Shanghai, har haft jätteroligt med Roosa, upplevt massor, skapat fantastiska minnen, och gråtit av både glädje och sorg att lämna det. Det jobbiga med att resa bort därifrån är att jag aldrig känner mig färdig där. Får inget avslut, utan längtan i hjärtat hänger sig kvar, alltid, varje dag. Lämnar kvar minnen, människor som gjort avtryck i mitt liv, känslor och upplevelser som bara finns där. Att inte veta om historien liksom slutar där eller inte, alltid fortsätta vänta.

När jag inte har annat att tänka på eller se fram emot smärtar det mig så mycket att seifur inte finns kvar. Att inte kunna finna tröst i hans mjuka mule och seifurdoftande päls. Tanken på att jag måste städa ur stallskåpet, alla minnen, får ögonen att tåras på nytt.

Om några timmar är jag i Östersund, med två månader kvar till studenten, Ovissheten. Allt bara känns tufft nu, inget annat än minnen som i vissa stunder kan sätta ett litet leende på mina läppar.

på väg hem

Efter veckan känns det rätt skönt att kunna komma bort, åka till Shanghai, känna mig lite glad igen. Det behövs. Fast faktiskt, ibland går det ju bra, att ignorera det tomma hålet i hjärtat, att glömma för en liten stund. Fast det gör fortfarande så obeskrivligt ont med tanken på att aldrig på pussa Seifurs mjuka mule igen. Och den glada blicken med spetsade öron ett så glatt uttryck att man inte kan låta bli att le, det kommer jag ju liksom inte få se igen. Så konstigt, så overkligt.

Men snart bär det av mot tåget och stockholm, tidigt imorgon mot arlanda, helsingfors och tillslut shanghai med Roosa <3
Tänk att dagen jag längtat efter så mycket bara dök upp så plötsligt från allt tumult!

.there's always sky

Nothing to fear but fear itself

We'll be ok just keep the faith

And we won't fade into darkness

Definitivt en av de tuffaste dagarna i mitt liv, tårarna tar aldrig riktigt slut <3
Låter klyschigt, men det är som att hela världen är gråare..
Det är bara så tomt i hjärtat, det gör bara så ont.

Det finns inga ord

 Det finns egentligen inga ord. Jag kan inte förstå att dina dagar på jorden faktiskt är slut, att du inte finns mer, att du aldrig kommer att resa dig upp igen. Aldrig hade jag trott att dina dagar skulle sluta såhär, du skulle ju få gå på grönbete dina sista år, njuta av livet, bara vara, och dö lycklig och lugn.

Många vackra minnen har du gett, gångerna vi med lätthet vann alla klasser på en tävling, varven i ökad tölt som fick publiken att dra efter andan, ängsgalopperna, hovklappret på asfaltvägen i stutby, terränghindrerna i södertörn,gången vi jagade efter en skenande Geisli utan ryttare, gången vi var på jakt efter en förrymd hund. När jag red dig hem från sommarbetet i bara grimma, bara behövde andasut för att du skulle stanna. Hoppträning i bara halsring, VM-trav på alla skogsvägar, galoppombyten på lös tygel. Alla skogsrundor där det bara var du och jag. Du och jag mot världen, det var allt som någonsin behövdes.
Sättet du gillade att dricka från vattenslangen, hur du var rädd för bitchiga Glitra, hur du dubbelsuckade när man spände upp sadelgjorden.
Trots att jag varit så himla less den närmsta tiden, var varje stund med dig guld värd, du höll modet uppe på mig, och så ofta fick du mig att le med dina spetsade öron och kloka blick.
Alla hästägare säger nog att det inte finns någon så bra som ens häst, men i detta fall är det sant. Jag kan leta i miljoner år och aldrig hitta någon som Seifur.

Så nu tänder jag ljus för dig, min fina, fina häst, och sörjer djupt att jag aldrig kommer komma ut i hagen och se dig igen. Att aldrig få känna den klockrena takten i tölten, inte få känna lukten avsommar-seifur, inte få höra dina låga gnäggningar till dina favorithästar. Jag sörjer för att aldrig få se dig igen, min fina, bästa, förstahäst. Men jag gläds åt alla de underbara minnena vi har skapat.

Lyxproblem och beslutsångest

helt plötsligt finns det sådär extremt mycket man vill göra i livet, många valmöjligheter, men inte obegränsat med tid..

skulle gått ut och sprungit för typ tre timmar sen, istället har jag suttit och velat fram och tillbaka, sökt resor, kollat bilder, läst historier. Inte blir jag klokare av det..?

Åh, kolla bara, se så fantastiskt syd-och centralamerika är, tänk all kultur, alla människor man skulle möta, all mat man skulle äta, all spanska man säkert borde plugga innan...

men sen finns ju baktanken om vad jag kan missa på andra håll, det som i hemlighet var planen i mitt inre, strävan jag hade:

Men ja, det är väl som sagt lyxproblem, men det är så svårt att känna efter vad jag vill, vad jag faktiskt skulle våga och kunna, för det ändrar sig varje dag.

Okay, så nu ska jag koncentrera mig på en närmare resa istället, den om en vecka mot Shanghai :)

pics

hahaha känns faktiskt lite för mkt #swag och #yolo ibland asså.. menmen, doesn't happen all the time så..
sjukt galet och stundvis onyktert!

hahah bästa <3

mhm

tillbaka i backen, en dag sent kanske, hehe alla tågbiljetter igår var slut så..
för en gångs skull kändes en veckas lov nästan mer som ett år, känns som evigheter sen jag satt här hemma i lugna, fina backen. men ändå, trots att jag älskar den lugna oasen, börjar jag vara mer och mer hemma i tullingeberg. kanske var det filosofin inatt in på småtimmarna som gav mig känslan av trygghet även där, alla minnen, dramatik och bra grejer. a place to grow, liksom. här kanske jag bara krymper, skulle vara en liten loppa till slut.

haha, whatever, har haft en underbar vecka, festat, chillat, kört bil, vart social och fått träffa massa underbaringar :)

har förresten mina anledningar att börja tänka på en sak, på alla människor som faktiskt kommer in i ens liv och gör ett avtryck, för att sedan liksom flyga iväg med vinden igen. ju mer jag tänkt på det, desto mer sorgsen blir jag, för minnen kan vara så viktiga, men samtidigt sorgliga just för att det endast förblir minnen. kanske var det anledningen till att jag faktiskt var olycklig när jag lämnade shanghai senast? känslan av att lämna något bakom sig, som någonstans format och ändrat mig, hjälpt mig växa ens det minsta lilla. det är sånt som sätter sina spår som är jobbigt att lämna liksom, även om det då det sker känns negativt. all those small things can change you as a person.

city days

haha. vad säger man?
 det är här det händer. behöver väl bara vända näsan mot stockholm för att allt ska börja hända, för att få fullt upp liksom. Har haft underbara dagar hittills, och äntligen kunnat spenera efterlängtad tid med mina girls <3
Senare i veckan blir det lite körlektioner och sånt, får ju passa på.. önskar att det gick snabbare bara..

nu ska jag fortsätta chilla efter en lång förmiddag på stan och en värdelös springtur ;)

det var så länge sen sist jag kände hjärtat slå

.. senaste gången jag minns var jag nog tretton år.

Den bara säger så mycket

Igår var jag högst upp i morgon är jag nedanför
Jag ser inga gnistor slå ifrån min egen glöd
Jag vill känna mer se mer än jag ser nått kommer brännas nedEn miljon på banken men ingenting att leva för

(WIHOW en vecka till lovet! :D)

say my name

vardag igen. skönt faktiskt, ridning, träning, mat, allt blir bra när det är bra. både fysiskt och mentalt.
säkert massa grejer jag måste fixa, men nä.

ska hålla ett övertygande tal i svenskan om äpplen. inspirerande, verkligen.
hela jag är oinspirerande, och oinspirerad. varför skriver jag ens? nä bläh.

already that feeling

om två månader har jag just kommit tillbaka från min nästa shanghai-resa. just sayin. precis samma känsla som sist, javisst längtar jag som fan, jag har redan den där totala lyckan och nöjdheten groende i hjärtat, men fan asså, jag vill ju inte åka, eftersom jag vet hur olycklig jag kommer att känna mig när jag ännu en gång måste åka tillbaka. det håller ju inte. aja, måste ta det som det kommer, vara glad över all möjligheter och upplevelser jag kommer möta, denna gång med fina Roosa vid min sida :) Blir väl bara mer målmedveten att komma ifrån sverige om inte annat.
 Åh alltså, känslan. den är så svår att beskriva. men att gå där på gatorna, så anonym bland miljoner, en del av helheten, men samtidigt utanför, bara se livet, ljuset, likheterna och olikheterna, samhörigheten i allt. det gör ont att sakna det.

precis så är vi. japp.

oh all this shit

Stukad fot, oplanerat liv, brist på vanor och nu en fördjävlig astma-hosta som tar över mitt liv. När skulle jag kunna hålla igång med träningen, egentligen? Får hostattacker när jag reser mig upp, går långsamt, packar hö, andas. Kul liv, och det känns inte som att det blivit bättre trots vila. Ska faktiskt ge mig själv tiden att bli bättre, även om det är frustrerande att inte få springa. I mean, that's the only relief. Så nu kurerar jag mig med astmamedicin tre gånger om dagen, allergimediciner och te och vatten i massor, så hoppas jag på att jag kan komma igång nästa vecka. Aja, får väl egentligen skylla mig själv, det är en dålig livsstil som liksom triggar, men för att vara ärlig så är jag väldigt orolig, har aldrig haft det såhär tufft med hostan. Precis samtidigt som allt annat också känns tufft såklart.

Red på flurven på lektionen idag,  som tur var en rätt lugn lektion, bra för både mig och för hästen som vilat mycket. Han var i alla fall fantastikt underbar och supersöt, och det känns jobbigt ibland att veta att jag egentligen inte kan, eller bör, ha kvar honom. Det är ju så ofta en fråga om tid, pengar och engagemang, och det faktum att jag inte tänker stanna i Sverige för all framtid.

Det är dessutom jobbigt när skallen börjar snurra efter allt hostande. f*ck.

fragile

jobbigt när allt är jobbigt, liksom. Mår dåligt trots att jag inte borde, fast borde jag det? Orkar inget, vart är motivationen liksom? Känns tufft, det här på nåt sätt. Varenda liten skitsak som händer får liksom bägaren att rinna över, och det får mig att må ännu sämre

drama och fullt drag

typ. efter en vecka med studieresa söderut i landet och en långhelg i sthlm med allt som det innebär ska jag åka till finland en snabbis. jobbigt med grejer jag kanske missar i skolan, men äh, det tar jag väl ikapp rätt fort. tappar träningen också, när man inte har vanorna och vardagen kvar liksom, men det får också lösa sig liksom. haha liksom. blööh jaja.

näh ni vet..

Kände att tumblr kallade, alldeles för mycket, so i gave in.

http://years-we-remember.tumblr.com/

jagdörjagdörjagdörjagdör

sitter på tumblr och kolalr massa motiverande träningsbloggar, bara för att plåga mig själv lite.

åååh vill verkligen vara ute på den där 5 km löpturen i medelhårt, kontrollerat tempo.

assåååh

jag är hemma från skolan. Varför? Jag har stukat fotjäveln. Anledningar till att detta av diverse olika anledningar suger:

• Idag skulle jag påbörja nästa del av mitt löpträningsprogram
• Imorgon på idrotten ska vi ha fystest som jag verkligen inte vill missa
• Jag bor 1 fucking km från skolan, så tar mig inte dit när jag inte ens kan stå på foten.
• Smärtan gjorde så att jag knappt kunde sova.
• Jag märkte inte ens när jag fick den förbannande stukningen
• Det har inte blivit bättre med vila
• Tänk om det är en fucking spricka i foten?!?!? Skulle dö och bryta ihop och dö igen. Vad fan gör man då?
• Jag kan inte stödja på min jävla fot
• asså så jävla tråkigt att ligga handikappad i sängen rastlöööös ååååh!!

breaking the magic

Det var säkert för att jag lyssnade på den där låten jag la upp, igår innan jag somnade, som fick mig att drömma. Om den där sandstranden. Om minnen jag inte har. 

Vaknade till en vintersols röda strålar in genom mitt fönster, och önskar att jag inte var här som jag är. Vet inte var jag vill vara heller, på den där varma sandstranden, i den övergivna staden, med de känslorna som fanns i drömmen. 

Nu ska jag bryta känslan och magin, som det liksom fortfarande finns fragment kvar av, och gå till stallet en sväng i det fina vädret.

vet inte varför

men jag älskar den här låten

Som om jag har minnen till den. Undermedvetet liksom.
Tänker mig het sand på en evig sanstrand. Vidsträckt utsikt, vemod. Hetta. Vart kommer de bilderna ifrån??

maybe..

back in backen

segade visst ut på lovet en dag, kom hit igårkväll. Första skoldagen var som alltid, seg och trist, och jag är grymt omotiverad. Menmen, ett fåtal månader kvar, och jag vet att jag iaf kommer ge allt i skolarbetet! Vad annars har jag för val, heh. Och faktiskt, vi går ju mot vår och ljusare tider, så det får jag finna uppmuntran i.

det var fint att återse lilla Seifur idag, tog en skrittur för att komma igång lite <3 Kallt och snöigt är det här uppe, fast det kunde varit mycket värre. Har pluggat lite med en engelska uppgift vi fick, men fastnade på typ sista frågan. Fett jobbigt. Skickar väl in det som det är då. Sen tog jag en tupplur i vanlig ordning, det är en oerhört dålig vana asså.. men man är ju sååå trött på eftermiddagarna.
Nu ska jag se till att ta en springtur, och lite middag på det så blir det nog bra!

'13

Bästa nyår, behöver man säga nåt mer?
Lagom spårat och askul, lite ångest såhär och städning och diskning tycks aldrig ta slut.

Något som tar slut är lovet, sick! Nä då inte riktigt än kanske, men bör ju typ.. boka tågbiljett hem. Livet är för bra i stockholm nu för tiden, jag vill inte komma här ifrån längre.
I början av Dilletiden var det så underbart, att vara där i de jämtländska skogarna. Kompisar, hästar, flum och samanhållning, det som liksom hör Dille till. Nu är det så förändrat för mig. Det är olika personer jag är. På Dille blir jag tystare och tystare, mer instängd, har aldrig något vettigt att komma med längre, så jag sltar ens försöka längre.
Här är jag glad, utåt, sådär som jag inte brukat vara förut. Och jag gillar den förändringen. Jag gör, jag vågar, och inte för att jag lever som om det inte finns någon morgondag, nej, utan för att jag vill, för jag vet att allt bara är bra för mig.

150 dagar till studenten. 81 dagar till Shanghai. 61 dagar till sportlovet. 
Men dagarna tills dess är många, långa, tomma och grå. Sålänge får jag väl drömma och planera. Ja det får jag göra.

Men, nu ska jag inte gräva ned mig i sånt, utan dricka lite julmust haha, och ta mig ut på en springtur sen!

100

Typ en vecka sen sist, och livet är som det är...

Ikväll blir det mat och nyårsfirande med lite folk, helt sjukt att det snart är 2013!! Tiden går undan, snart är det studenten, och efter det massa vägskäl att gå igenom. Men jag har en plan nu, litegrann, tror jag. Det är bra. Ska bara ta tag i det också.

Hur var då 2012, året då världen skulle gå under? Jag har haft många lyckliga stunder, har tvivlat på mig själv, jag har skrattat så att jag gråtit, hatat mig själv, älskat mig själv, grävt ned mig i olycklighet, men genom den även funnit acceptans och hittat den jag kanske är, just nu i alla fall. Mycket har hänt, mycket har känts, tårar och skratt och fina minnen, men även känslan av att så mycket är fel och snett. Jag har nog haft det bästa året i mitt liv, med insikt om vad som egentligen räknas och spelar roll, men trots det välkomnar jag 2013 med ett leende, för 2013 är året av möjligheter, då allt tar fart, och då jag ska ta chansen att göra som jag verkligen vill.

uppesittarkväll

Bingolottos uppersittarkväll hör ju julen till, och att umgås med familjen, det sker ju inte så ofta nu för tiden alltså!
Har haft det oerhört bra hittills iaf, imorgon är det jul, iih <3

I mellandagarna drar jag till Finland en sväng, annars ska jag väl hänga hemma större delen av lovet..

Puss och kram och God Jul!

end of the world

blir spännande att se om man vaknar upp till en apokalyps imorgon.. Det är ju liksom redan imorgon i många delar av världen.

Hemma i stockholm nu till slut. Har kört bil i över tre timmar idag, och är helt slut i huvudet. Mycket nytt, men roligt är det!! Var så trött att jag skippade springturen som stod på schemat och nästan-sov till Jul med Ernst, innan jag tog en dusch och förflyttade mig till min kära säng. Frågan är om jag kommer sova hela natten om jag somnar nu?? skulle vara skönt med en rejäl natts sömn innan uppstigning kl 6 imorn och körlektioner och risketta på det..

Ja det är mitt ytterst intressanta liv, pusshej

(Är så lycklig över att vara här igen <3)

mäh

Jag är verkligen jätte, jättesugen på julmust :( Har inte frossat i det tillräckligt än ju!
Firade tredje advent med städ, tvätt och fix, skönt! Lite träning på det också, jag har det rätt bra nu asså!
En kort skolvecka väntar, ska lyckas slänga ihop en argumentation till Engelska C och ha exemination med unghästträningen också.. Annars ska jag faktsikt se till att rida, för det var himla kul idag, och pussa på Seifur lite extra inför julen.

Inatt

.. snön faller ner
då gör vi änglar
och vi är i himlen
inatt

Julen närmar sig, och ännu bättre: lovet. Ska bli skönt med en paus från skolan, trots att jag ska sitta och plugga körkort nu istället.
Som varje år på dille känns det som julen bara kommer jätteplötsligt, jag känner mig så oförberedd, och den kommer snart vara förbi. Kommer hem den 20:e iaf, hinner förhoppningsvis julpyssla lite då för att öka på stämningen!

Inna jag kan ta lov måste jag ju bara städa och packa massor också, och på något sätt orka slå in alla julklappar ;)