time that flies

Sista ridpasset på Glitra idag. Sorgligt, faktiskt, att veta att det är här som våra vägar skiljs åt. Imorgon åker hon, och efter ett par år ihop kanske jag aldrig mer ser henne. Samtidigt är det en oerhörd lättnad, att slippa vara så bunden. Veta att jag kan break free, inte är fast, utan kan göra det jag känner för med mitt liv. Seifur är som ett annat kapitel, mindre ångest liksom.

Tiden går så fort, som vanligt. Allt som jag planerat för i evigheter, bara händer på en och samma gång. Det börjar vara dags att packa till kina. Men vet ni vad? Jag vill inte åka, för åker jag, kommer jag av hela mitt hjärta vilja stanna kvar. Vet redan nu hur tom jag känner mig när jag sitter på flyget tillbaka från shanghai, när jag vet att det dröjer innan jag får uppleva det igen.
Det var dessutom med mening jag inte skrev på flyget hem, för hemma för mig är på resande fot, med möjlighet att uppleva. Det är värt hundratusen fasta hem för mig.

Från imorgon har jag lösdriftsfodringar och skolstallet några dagar, på torsdag ska vi på den regionala UF-mässan, så det blir lite körigt. Brodda av Seifur måste jag, tvätta, sånt där jobbigt småfix som gör det lite jobbigt att ta tag i livet. Menmen, jag mår bra, och om en vecka mår jag ännu bättre, det är jag säker på! <3

Gammal fulbild